Utskriven från www.alex.se, den 28 mars 2017
Westlake, Donald E.

Westlake, Donald E.

1933 - 2008

Andra namn:
Coe, Tucker
Marshall, Alan
Stark, Richard

Amerikansk författare av irländskt ursprung, född i Brooklyn, New York. Då han var liten flyttade föräldrarna först till Yonkers, och därefter till Albany i delstaten New York där han växte upp. 1949 började Donald E. (Edwin) Westlake studera vid State University of New York i Plattsburgh, men hoppade av redan följande år. Han försökte läsa på ytterligare två universitet, men stannade bara en mycket kort tid.
    Han fick några noveller publicerade i en skoltidning, vilket ledde till att han började satsa på att skriva. Han fick en historia såld f.f.g. till ett science fiction-magasin 1954, samma år som han ryckte in i det militära. Sedan han åter blivit civil 1956 gjorde han ett nytt försök att studera, nu vid Harpur College in Binghamton, New York, men slutade efter ett år utan att ha tagit någon examen.
    Westlake beslöt sig istället för att bli författare på heltid, och sålde noveller till flera sf- och deckarmagasin. 1959 flyttade han till New York City där han fått anställning hos en litterär agent, men redan 1960 tjänade han så pass bra på sitt författarskap att han kunde ägna sig uteslutande åt detta. Han började producera historier i rask takt, så många att åtskilliga av dem gavs ut under en lång rad olika pseudonymer: den mest kända är Richard Stark, men han har även skrivit som bl.a. John B. Allan, Tucker Coe, Curt Clark, Samuel Holt, Timothy J. Culver, J. Morgan Cunningham och Judson Jack Carmichael.
    1957 gifte han sig med Nedra Henderson, men makarna skildes 1966. Andra äktenskapet, med Sandra Kalb, ingicks 1967 och varade till 1975 då även det slutade med skilsmässa; han har fyra söner från de förhållandena. 1979 gifte han sig på nytt, med Abigail "Abby" Adams – som även hon publicerat några böcker, dock ingen skönlitteratur – och makarna flyttade 1990 till Ancram i New York. De var fortfarande gifta då han hastigt avled efter en hjärtinfarkt vid ett tillfälligt besök i San Tancho i Mexiko nyårsafton 2008.

Westlake bokdebuterade med "All My Lovers" (1959), den första i en serie erotiska kioskromaner han skrev under namnet Alan Marshall – en pseudonym som dock fler än han använde. Under första halvan av 1960-talet fortsatte han skriva s.k. mjukporr även under flera andra alias, t.ex. Edwin West, John Dexter, Andrew Shaw (tillsammans med Lawrence Block) och Barbara Wilson (tillsammans med Laurence Janifer). Han har aldrig hemlighållit den delen av sin litterära produktion, utan t.o.m. hjälpt forskare att slå fast vilka böcker han åstadkommit själv eller i samarbete med andra.
    Sexhistorier var dock inte vad Westlake egentligen ville syssla med. Redan 1960 kom hans första kriminalroman, "Döda talar inte" (The Mercenaries), som publicerades inbunden under hans eget namn. Dock inte under hans egen titel, "The Cutie" – denna användes först för en nyutgåva 2009. Den har flera av de ingredienser som anses "typiska" för Westlake: den utspelas i New York, de flesta huvudpersonerna är brottslingar och intrigen är skickligt vävd med åtskilliga (för såväl läsarna som de medverkande figurerna) överraskande inslag. Den väckte inte så stor uppmärksamhet då den gavs ut, men har sedermera blivit ansedd som något av en klassiker, och jämförts med bl.a. Dashiell Hammetts romaner.
    Under pseudonymen Richard Stark inledde Westlake med "Hämnaren" (1962, The Hunter) en serie hårdkokta kioskdeckare om den förnamnslöse Parker, en kallblodig och känslokall professionell brottsling och psykopat. Historien blev snabbt populär hos läsarna, och Parker är i dag huvudperson i totalt två dussin romaner – samt flera filmer, i vilka han dock i de allra flesta fall döpts om. Böckerna är skrivna i noir-stil och innehåller mycket våld, men Westlake skildrar också hur den organiserade brottsligheten fungerar som affärsmässiga företag, och noggrant planerar samt metodiskt undanröjer hinder för de "affärer" som planeras. De tidigaste romanerna i serien räknas bland hans bästa, speciellt "Maffian" (1963, The Outfit).
    En bifigur i de första Parker-böckerna är Alan Grofield, som vill bli skådespelare men får för få roller för att kunna försörja sig, och därför också är verksam som tjuv och rånare. Han tillägnas senare en egen romanserie under Stark-pseudonymen: den inleds med "Kall beräkning" (1967, The Damsel). Även dessa är hårdkokta historier, men de är mer lättsamma och innehåller mindre våld än Parker-romanerna. Duon arbetar dock tillsammans även senare, bl.a. i den kanske mest blodbemängda Stark-boken, "Butcher’s Moon" (1974), i vilken Parker, lika påstridig och ostoppbar som alltid, kommer på kant med maffian.
    Under eget namn fortsatte Westlake skriva hårdkokta kriminalromaner, men även t.ex. "Pity Him Afterwards" (1964), som snarast är en psykologisk pusseldeckare. Med "Dödens lammunge" (1965, The Fugitive Pigeon) ändrade han dock stil. Det är en uppsluppen berättelse om en bartender som jagas av två lejda mördare och därför tvingas lämna Brooklyn för första gången i sitt liv. Den fick åtskilliga lovord, och Westlake skrev därför en rad humoristiska, ibland snarast farsartade, kriminalromaner som fann läsare även utanför deckarkretsarna.
    Flera av dem handlar om välplanerade kupper som p.g.a. de mest osannolika tillfälligheter går fel. Författaren började jämföras med P.G. Wodehouse vad det gällde att försätta huvudpersonerna i tilltrasslade situationer, men intrigerna är fortfarande välkonstruerade och intrikata. "En skojares arv" (1967, God Save the Mark) belönades t.o.m. med en Edgar av Mystery Writers of America (MWA), som dessutom 1993 gav Westlake sin finaste utmärkelse, en Grand Master. Nämnas kan titlar som "Konstiga kroppar" (1966, The Busy Body), om jakten på ett försvunnet lik, "Spion i het soppa" (1966, The Spy in the Ointment), om en harmlös pacifist som av misstag hamnar i en internationell liga, och "Hjälp dom har satt mig på kåken!" (1974, Help I am Being Held Prisoner), en skälmroman om amerikanskt fängelseliv.
    Flera av de här uppsluppna kriminalskrönorna har yrkesförbrytaren John Dortmunder som huvudperson. Han är ett kriminellt geni, men allt han gör går snett av orsaker han inte råder över. Den första romanen om honom, "Den heta stenen" (1970, The Hot Rock), planerades enligt författaren ursprungligen som en Parker-roman – även Grofield förekommer i handlingen – men efter att ha skrivit hälften av den upptäckte Westlake att boken helt enkelt blev för rolig. Som den professionelle författare han var bytte han därför helt enkelt namn på en del av personerna, reviderade några smärre textavsnitt och skrev en helt annan roman än vad som var tänkt.
    Dortmunder blev mycket populär, inte minst i Sverige, trots att endast hälften av de sammanlagt 14 romanerna om honom översatts, bland dem "Bank på villovägar" (1972, Bank Shot), "Barnsligt enkelt" (1974, Jimmy the Kid) och "Dränkta förhoppningar" (1990, Drowned Hopes). Några av historierna har även filmatiserats, liksom ett par av Westlakes övriga humoristiska romaner. Noterbart är att de innehåller mycket lite våld, några av dem inget alls.
    Som Tucker Coe skrev Westlake fem romaner om den skuldtyngde och ångestfyllde f.d. polisen Mitchell "Mitch" Tobin, som introducerades i "Sådan kärlek, sådan död" (1966, Kind of Love, Kind of Death). När han har samlag med en älskarinna under arbetstid blir hans kollega dödad, vilket tar Tobin mycket hårt – dessutom blir han suspenderad. Han isolerar sig mer och mer, och utvecklas till en ensling och "outsider". Som sådan börjar han så småningom komma tillrätta med sina problem genom att hjälpa andra outsiders: homosexuella, psykiskt sjuka och andra som av skilda skäl är utstötta. Främst "Vaxäpplet" (1970, Wax Apple) har fått lovord.
    Under ett annat alias, Samuel Holt, har Westlake vidare skrivit fyra romaner om Sam Holt, en f.d. polisman som av en slump fick huvudrollen i en framgångsrik TV-serie om poliser och som därefter mycket mot sin vilja kastas in i utredningar av brottsfall. Han gjorde entré i "One of Us is Wrong" (1986), som liksom de övriga romanerna om honom är en okonventionell blandning av humoristisk kriminalskröna och hårdkokt polisroman. De kan också ses som en satirisk känga åt TV-tittare som allt för lätt blandar samma skådespelare med deras rollfigurer.
    Westlake fortsatte skriva science fiction, huvudsakligen noveller men även en roman: "Anarchaos" (1967) under pseudonymen Curt Clark. Den är numera svårfunnen, men inkluderades i sin helhet i novellsamlingen "Tomorrow’s Crimes" (1989) under hans eget namn. Under detta har han dessutom kommit med bl.a. en barnbok, "Philip" (1967), ett par faktaböcker – däribland "Under an English Heaven" (1972) om den s.k. revolutionen i Anguilla – samt några romaner, som "Adios, Scheherazade" (1970) vilken skildrar en porrförfattares vedermödor och lanserades som "en allvarlig komedi". Under pseudonymen John B. Allan skrev han biografin "Elizabeth Taylor" (1961), och tillsammans med hustrun Abby "Transylvania Station" (1987) och "High Jinx" (1987), som egentligen är underlaget till två av de tävlingar makarna gjorde då de under en period organiserade "deckarhelger".
    Dessutom har han själv eller i samarbete med andra skrivit en rad film- och TV-manus, de flesta baserade på hans egna romaner och noveller. Han skrev dock ensam manuskriptet till filmen "The Grifters" (på svenska: Svindlarna), som hade premiär 1990: det är baserat på en roman av Jim Thompson, och nominerades till en Oscar för bästa manus. Dessutom har han skrivit förord till flera böcker, ställt samman några antologier, och producerat en lång rad essäer och artiklar i skilda ämnen, bl.a. litteratur. En del av dem samlades i "The Getaway Car" (2014), som alltså publicerades postumt, liksom ett par romaner för vilka de färdiga manusen hittades efter hans död.

Artikeln skriven av: Johan Wopenka. Publicerad: 2016-07-20

Litterära priser

PrisÅr
Deutscher Krimi Preis (International)2009
Prix Mystère de la critique (Romans étrangers)2001
Grand Master1993
Prix Mystère de la critique (Romans étrangers)1972
Edgar Allan Poe Award1968
Skriv ut sidan